För mycket tänk...

Det går bra här. För det mesta. Ibland får man ett nervsammanbrott då hon är alldeles för busig, och vägrar lugna ner sig. Men då får man ta djupa andetag och själv försöka lugna ner sig. Det slutar alltid bra ändå, trots att man sitter där med hål i händerna!

Jag själv klättrar på väggarna. Trots att man är upptagen med en valp, så sover hon mycket och man har så otroligt mycket tid att tänka. Ju mer dagarna går och jag sitter här ensam, desto mer känns det som jag håller på tappa gnistan. Lars jobbar hela dagarna, sen har han något han måste göra på kvällen med jobbet, och jag sitter här och tänker och tänker och tänker.

Jag längtar hem till Jämtland så otroligt mycket. Det liksom nästan river i bröstet på mig och jag vill nästan börja grina då jag tänker på att jag kanske inte ens får komma hem i sommar. Jag tror jag känner mig så sjukt ensam här. Jag har för det mesta bara mig själv att umgås med (och Amy då, men hon pratar inte så mycket...) och tristessen trycker ner mig. Allt blir besvärligt och ingenting blir särskilt roligt.. det är så konstigt, men det är lite så det är nu.

Söker jobb som en idiot uppåt landet. Östersund, Åre, Sundsvall. Ber och hoppas att någonstans ska det nappa. Jag måste måste måste komma härifrån innan jag blir deprimerad på riktigt.



Igår på nationaldagen var Lars ledig. Så vi tog bilen och körde till skogen där vi släppte lös monstret! Guuud vad hon tyckte det var roligt! Det lös om hela hunden då hon sprang runt och nosade, hittade pinnar, kottar och fick upptäcka så mycket roligt! Dessutom vadade hon över en grund å. Det tog lite tid och mycket lockande, men hon vågade sig ut i vattnet, och hon var så stolt över sig själv när hon kom över på andra sidan!! Här kommer lite bilder: